Efter många om och men.

 

 

Vädret igår var ju inte det mest fantastiska jag har varit med om. Jag skulle egentligen på fototräff i Helsingborg, men så fick jag möjligheten att fotografera de här snyggingarna! Efter kort mysig fika med goda chokladbollar och te så gick vi ut. Så klart började det regna, men det var inte så farligt mycket. Lyckades få några riktiga guldkorn och jag ska skicka ut urvalet snart. Mysigt! Däremot inser jag att jag längtar desto mer efter mitt drömobjektiv, Sigma 30 mm f/1,4, (för tillfället..) för autofokuset på det fasta femtio håller på att lägga av. Men. Man kan fortsätta drömma! 

Nu ska jag lägga upp läsningen för morgondagens seminarium i Gender studies: Science and Technology. Sjukt spännande!

 

Bild

Sneakpeak!

Advertisements

Något jag aldrig gjort förut.

Idag har jag gjort något som jag aldrig gjort förut. Det hela började med när jag och sambon för några veckor sedan zappade förbi Uppdrag granskning. Det handlade om pappa “Erik” som blivit oskyldigt anklagad för incest på sin treåriga dotter. Något som skulle ha skett ett flertal gånger. Pappa “Erik” menar att så inte är fallet utan eftersom brottsmålet mot honom var nedlagt så var han oskyldig. Ändå så fick han inte delad vårdad om dottern. Det här var helt fel enligt honom och journalist Janne Josefsson höll med och gjorde ett en timme långt program om hur oskyldig han var, hur fel socialtjänsten hade med mera. 

Hela upplägget luktade skunk. Riktigt skunkigt. Men ingen av oss kunde ana inte hur dåligt det var.

Men idag så upptäckte jag att fler tyckte att det var skumt, men inte stannat där utan tagit reda på mer om verkligheten. Det visar sig att uppdrag granskning valt att inte ta med alternativt inte titta på ett flertal viktiga dokument så som förhör med flickan, socialtjänstens utredning som innehåller bland annat utlåtande från förskolepersonal etc. Med den dokumentationen råder det knappast någon tvekan om att dottern allra minst far illa hos sin pappa. 

Så. Det jag gjorde idag var att anmäla Uppdrag granskning till granskningsnämnden som har i uppdrag att utreda program som sänds i radio och tv att de följer de lagar och regler som gäller för området. SVT ska vara objektiva, speciellt program som Uppdrag granskning, och det har de verkligen inte varit här. Jag ska till och med vara så tydlig att jag skulle vilja påstå att de har ljugit, alternativt mörkat delat av sanningen för att passa avsnittets agenda. 

Vill ni läsa mer om fallet? NoBoToy skriver om det här och My Vingren skriver om det här.  

Vill ni mot förmodan se programmet? Det ser ni här

I’m not dead!

Sommaren startade med en händelse som kommer vara med mig för resten av livet. Dessvärre ingen positiv händelse och den lade en skugga över hela sommaren. Därför är det desto skönare att plugget har dragit igång igen. Det känns som det är massor med vuxenpoäng att faktiskt påbörja en masterutbildning! Bara två år till och sen är jag civilingenjör inom brand- och riskhantering – hur coolt är inte det?

Jag har massor av bilder jag vill visa från sommarens äventyr. Men det får bli en fotobomb en annan gång. Imorgon är det tidig morgon för grupparbete när vi ska planera hur man ska kunna utnyttja ett område i Malmö på bästa sätt. Lite ballt faktiskt.

På återseende!

 

130731-3

Men jag bjussar på den bästa bild jag någonsin tagit på mormor och morfar. Mormor fyllde 80 och det blev ett fint kalas med fina gäster och vackert väder.

 

Tid för resa

Då börjar påskledigheten idag för mig. Vi har slitit med ett grupparbete som förvisso inte ska vara färdigt förrän den 24 april, men vi har massor att göra kvar. För att effektivisera vårt arbete de sista veckorna så har vi nu tagit ledigt. Ända till den 1 april! Så härligt! Har en fantastisk grupp, alla ställer upp för varandra och vi har himla roligt tillsammans – men uppgiften börjar bli lite tjatig och det ska bli skönt att göra lite annat istället.

Börjar med att åka till Stockholm idag för att gå på utbildning i morgon inför ett årsmöte i april.  Ska bli himla roligt att träffa gamla vänner och nya vänner. Sen på söndag så flyger jag norröver. Det. Det ska bli så fint!

Bild

Familjen får en ny familjemedlem

 

 

 

Vi har blivit med ny kamera! Efter mycket om, men och kanske, så blev det äntligen en uppgradering. Vår Canon 550D har tjänat oss väl sedan vi hämtade den i Kununurra 27 december 2009, men nu var det tid att införskaffa en nyare version. Efter noga undersökningar föll valet på en Canon 7D. Den skiljer sig en del ifrån Canon 550D och det är roligt att lära sig nya saker. Det känns som att vi kommer ha mycket roligt framöver 😉

Eftersom jag idag på första gånger på länge hade möjlighet att gå igenom mina bilder från de senaste veckorna bjuder jag på lite bilder. Hoppas det finns någon ni tycker är bra. Själv är jag nöjd med de flesta. Är ju trots allt under skolning minst sagt!

BildBildBildBildBild

Bra besked..

Det har varit ett par mindre roliga veckor – men idag fick jag veta att något som jag har tänkt på ganska länge kan komma att gå i lås.. Berättar inte än för det är dåligt omen tror jag, men håll tummarna!

Bild

Bilden är tagen efter det första stora skyfallet efter en lång period av torka när vi jobbade i Kununurra. En fantastisk erfarenhet är det att ha varit där och jobbat på det sättet, men hade jag vetat vad vi skulle gå igenom hade jag aldrig tackat ja till jobbet. Bra sådant också ibland!

Feber..

.. Så ligger jag hemma i feber en helt vanlig måndag. Inte speciellt kul om jag ska vara ärlig. Känner hur det stora samvetet tornar upp sig om grupparbetet trots att, eller kanske just därför att, jag har en finfin grupp att jobba med. Orkar inte aktivera hjärnan så mycket men har tittat på en intervju med Carin Götblad, fd länspolismästare för Stockholm och Gotland. Vilken fantastisk kvinna! Jag har haft en förhållandevis enkel uppväxt med inte för många hinder på vägen. Visst har det funnits några stycken, men eftersom jag har haft den stora turen att ha en fin familj att landa på har fallet aldrig varit speciellt långt. Götblad däremot, gick från 20-årig singelmamma till två barn med endast en slutförd grundskoleutbildning till att utbilda sig till polis men också vidare till länspolismästare (den första kvinnan efter 37 män). Idag leder hon en utredning angående våld i nära relationer (som bland annat innehåller men inte begränsas till; partnervåld och barnmisshandel) som löper över två år och som är på uppdrag av regeringen. Sjukt häftigt. Rekommenderas starkt och ni kan se den här.

Namnlöst-1

Ingen riktig våldtäkt.

Nu på morgon så såg jag en av Dokumentär Inifråns avsnitt som heter Ingen riktig våldtäkt. Jag blir rädd. Arg. Förbannad.

Det handlar om 15-åriga Sara som har börjat umgås med en tjejkompis som har kontakter i “tuffa gänget”. Efter ett tag kommer Sara på sin första fest, är glad och förväntansfull eftersom killen som hon är kär i också ska vara där. Början på kvällen går bra, hon trivs bra, det är god stämning och hon pratar mycket med killen hon är kär i. Efter ett tag mår hon dåligt av alkoholen hon druckit, men killen hon gillar tar hand om henne och är snäll vid henne. Mitt i alltihop är Sara ändå glad att hon har honom som tar hand om henne, även när hon är kräkig och kanske inte är på topp. När de senare går in i ett avskilt rum tycker hon det är spännande och ser framemot vad som komma skall. Det hon inte vet är att han ett par minuter senare låter ett par kompisar komma in i rummet..

Precis som de flesta andra som aldrig varit med om något liknande så blir hon helt paralyserad och gör inget motstånd. Efter alla killarna har fått sitt så lämnar de henne i rummet bland blod och spyr.

I skolan försöker hon låsas som ingenting och vara som vanligt fastän hon är trasig på insidan. Hon har ju själv hört att om man är för full, har för kort klänning och vill ha sex med en kille så får man skylla sig själv.

Hon fick snart ett sms från en av killarna med meddelandet att om hon berättade så skulle skulle de dela ut bilder på händelsen. Världen snurrade för Sara. Inte nog med att de erkände att de gjort något fel, något som de inte ville att andra skulle få veta, så hade de dessutom dokumenterat händelsen noggrant.

Det hjälpte inte att hon inte sa något till någon. Snart var bilderna över hela skolan, i allas skåp. Folk tisslade och tasslade. Hon möttes av orden “Hora” och “Slampa” skrivna över hennes skåp och på skoltoaletten. Ingen. Ingen frågade henne om vad som hade hänt. Alla tog för givet att hon frivilligt hade haft sex med två killar samtidigt. Efter en lång tid av ignorans ifrån lärarstaben på skolan, tar en lärare henne åt sidan och säger till henne att det är bäst att hon inte berättar vad som hänt – för det inte är bra för skolans rykte.

BildBild

Tyvärr är det här ingen nyhet. Och Sara är långt ifrån ensam. I reportaget intervjuas ett par ungdomar som är i samma ålder som Sara när hon blev våldtagen. Jag blir livrädd. Vad är det för attityder som finns? På frågan om de vet någon som blivit utsatt för övergrepp säger ett par att de visst vet ett par stycken. Men att det är ett sätt att få uppmärksamhet på och att det ofta är överdrivet. Tjejer smutskastar alltså killar för att få uppmärksamhet. Det verkar inte finnas på världskartan att de faktiskt kan ha blivit utsatta. För klasskamraterna som pekas ut är ju inte “såna”.

Bild

Det finns ett ganska nyligt fall där problematiken var mer tydlig än på andra platser. Jag tänker naturligtvis på Bjärstafallet.

Som aktiv på Tjejjouren i Lund så får jag höra att det är ytterst vanligt att killen/killarna som utsätter tjejer för våldtäkt/-försök ofta blir hyllade till skyarna för att de är hingstar och häftiga. Inget nytt under solen. Frågan är hur vi motverkar det här. Hur kan det vara så att om en tjej blir utsatt, det finns fotobevis och de sprids – att hon får skulden? Det är slutshaming på högsta nivå.

BildBild

Bild

Frågan är. Vem vinner på det här? Ja, inte är det tjejerna i alla fall. Snarare killar som fortsätter ta sig friheter.

Om man tänker efter. Att det anses som okej förstärker bara synen att män är djur med drifter som är okontrollerbara – som inte kan förmå sig att stoppa sig själv för att han ser lite hud och en möjlighet att få till det. För vem är det förnedrande – egentligen? Personligen skulle jag se det som ett fett misslyckande att ha sex med någon som inte vill ha sex med mig.

För att få den här kulturen att sluta tror jag att två grundläggande saker måste brytas. Det första är att synen på våldtäkt måste förändras och bli mer mångfacetterad. Gemene man (och kvinna!) måste förstå att det är inte bara våldtäkt om det innehåller våld eller överfall utan att verkligheten är betydligt mer varierad och att våldtäktsmannen kan vara vem som helst (lästips: En riktig våldtäktsman). Det andra är att den ultimata bekräftelsen för många unga tjejer är att en kille ser och tycker om dem. Det bidrar till det som många beskriver, att de inte vågat säga nej till sex eftersom de tror att killen inte ska tycka om de längre – eller ännu värre lämna dem för någon annan. Fan tjejer – vi är mer värda än så!

Dålig vecka.

Vi har alla dem. Dåliga dagar, dåliga tider. Nu var det tid för min dåliga vecka. Den har inte varit konstant dålig, men jag är inte så glad över hur min egen insats och några insatser har andra stått för. 

En sak som grämt mig under veckan är att jag har inte riktigt kommit igång med skolarbetet i vårt projekt. Den mest kritiska del i hela arbetet skulle jag börja med tidigt i veckan. Något jag har gjort också har lagt mycket tid på. Men har inte riktigt lyckats knäcka koden. Tillsammans med att de andra gruppmedlemmarna är så fantastiskt produktiva (trots att en har varit ledig) så har jag fått någon spärr – istället för att peppas. Jag hoppas att det släppt nu och att jag på riktigt fattar tänket. Är inte van vid att vara belastningen i gruppen och det är ingenting jag önskar vara. 

Att det dessutom är strul med mitt hörande är heller inte speciellt kul. Inte med mina öron utan det som är runtomkring. Som att jag efter mycket om och men fått veta att jag ska få lov att prova ut nya hörselhjälpmedel för grupparbeten. Fast. Jag ska få en tid om två månader. Gud vet när hur länge jag ska vänta när jag väl fått tiden. Är inte det fantastiskt? Då är ju mitt grupparbete över.. Att jag började veva i detta redan i januari och att jag fått svar först nu? Det är helt freaking underbart.

Att jag dessutom inte fått något av jobben i Australien eller Nya Zeeland som jag laddat för i två år blev som grädden på moset. Fast tvärtom. 

 

Bild

Mitt första norrsken. Snart är vi på plats igen. Längtar.

Ingen har väl missat..

.. att Bladerunner är häktad eftersom han är på sannolika skäl misstänkt för överlagt mord på sin flickvän? I dagens Aftonbladet kan det läsas att han har haft en mängd anabola och det finns bevis för grov alkoholkonsumption i parets hus. 

Missförstå mig inte, det är så grymt – så grymt att Steenkamp blev dödad av sin pojkvän, men jag är inte förvånad. Har självklart ingen insikt i deras relation, men just det där att bli dödad av sin närmsta, sin livskamrat, personen som du valt att dela ditt liv med, det är en skrämmande siffra – speciellt om du är kvinna. Så, inte nog med att du inte ska gå ute själv när det är mörkt ute med rädsla för okända män – du bör också vara rädd i ditt eget hem. Vad är det för för något? Är det en värld vi vill leva i?

Tyvärr är det förmodligen så att Bladerunner kommer få ett ynkligt straff. För att han är känd. För att han aldrig kommer kunna fortsätta med sin idrott. För att han var full. För att han var påverkad av anabola. För att han är man.